- Dra ner drastiskt på allt socker. Det är ett måste om jag ska klara det här!
- Minska på kolhydraterna. Också ett måste!
- Sluta stoppa i mig "onödiga" och "tomma" kalorier.
- Skapa regelbundna måltider.
- Träna minst 5 dagar i veckan. Inga bortförklaringar!
- Undvika alkohol.
- Sluta äta snabbmat, färdiglagat osv.
Så ser det ut just nu. Jag måste inse att jag inte kan fuska bara för att det är helg, det förstör så himla mycket fast jag inte tänker på det. Jag faller för frestelsen just då. Och mår dåligt för det minuten efter. Inte värt det!
Har precis skaffat mig en tumblr, någon som har en sån? Skulle vara kul att följa någon :) Kommer lägga ut bilder på sånt som inspirerar mig, så som träning, hälsa, mode osv. Kika gärna in på: liksomelin.tumblr.com
Det var under 2011 som allting spårade ur. Jag och min pojkvän hittade tillbaka till varandra i januari efter en mycket tung vinter 2010. Och vi hade båda rasat i vikt under de månaderna som vi var ifrån varandra. Men då var jag så himla nöjd med min kropp, jag vägde runt 56-58 kilo. Min "drömvikt". Jag tränade gym, promenerade och sprang dagligen. Det var väl mest ett sätt att hålla tankarna och känslan av hur dåligt jag mådde, borta. Men i alla fall, vi hittade ju tillbaka som sagt och jag vet inte riktigt vad de berodde på att vi började frossa i allt som var sött. Upp i vikt gick vi båda två. Men vi var ju äntligen lyckliga igen, inte brydda vi oss om hur mycket vi åt, eller vad vi åt. Vi var ju tillsammans igen.
Jag märkte inte mycket av att kilon började läggas på min kropp förens på hösten. Vågen visade 64 kg. Tungt såklart. Men ingenting som jag egentigen la mycket energi på. Det var i oktober som jag ställde mig på vågen igen och denna gång visade den 70 kg!!! Gissa om jag blev chockad. Började gråta. Hur hade jag inte kunnat märka något? Men tecken hade väl funnits där. Kläder som vart för små, jeans som inte gick att stänga eller som satt tightare än förut. En mage som vart allt svårare att dölja. Kan inte minnas senast jag hade en tight tröja, linne eller klänning på mig. Förutom här hemma då. Men jag längtar så himla mycket tills den dag då jag kan ha på mig jeans utan att några "kärlekshandtag" hänger utanför. Och att kunna ha en tight, snygg tröja som framhäver mina former, och inte min putade mage. Sen måste jag säga att jag själv tycker att jag klätt mig rätt bra för att dölja fettet. Höga midjor på byxor/shorts, leggings och slappa tishor är min bästa vän just nu. En annan "dröm" är att jag ska kunna ha ett par jeans. Ett par vanliga jeans med låg midja och som inte klämmer eller trycker åt någonstans.
Jag vet att ingen annan bär ansvaret än jag själv till att jag hamnat här, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här träsket. Varför ska det vara så himla svårt, tungt, påfrestande och ångestframkallande att ändra sin livsstil? Vissa dagar är jag så himla säker, vet precis vad jag vill och vad jag vill uppnå med träningen. Andra dagar skiter jag i allt. Det var någon gång i januari som jag bestämde mig för det här, att jag ville gå ner i vikt för att börja må bra och vara nöjd med min kropp. Men här står jag nu, inte ett kilo lättare och inte en centimeter mindre någonstans. Jag har absolut noll självdisciplin. Och det gör mig så ledsen.
Det är kosten som är svårast att förändra. Under hela min uppväxt hemma hos mamma och pappa har jag levt med pasta i alla de slag, ris, potatis och vitt bröd. Men nu så ska man undvika det till varje pris om man vill minska i vikt. För mig så är det en jobbig omställning eftersom jag älskar just pasta och ris. Istället ska man byta ut det mot sallad. Sallad?! Aa, så är det tydligen. Och jag har märkt att allt fler vänner har slutat äta pasta/eller tar mycket lite. Visst är det också påfrestande när man själv vill frossa i den underbara vita, pastan. Men sen jag flyttade hemifrån har jag börjat äta fullkorn istället. Men det är ingen större skillnad, för de är fortfarande fulla med kolhydrater.
Men det som är allra, allra svårast för mig är kvällarna. Då kommer sötsuget krypandes och jag faller för det varje gång. "En sista gång" säger vi när vi står i kön på ica med en godispåse. Och det har säkert hänt för många gånger. Sen känner jag mig alltid så skyldig när vi ska betala, eftersom det är ett rätt litet ställe så är det ofta samma kassörska. Hon måste ju tro att vi bara äter godis. Vill inte tänka på hur många kilo godis som jag fått i mig det senaste året. Nej usch, jag vill inte ha det såhär längre!
Jag tycker ju om nyttig mat också, jag älskar lax och kyckling. Men när det kommer till matlagningar har jag grymt dålig fantasi så det har alltid varit enklast att laga något "snabbt". Det här vill jag såklart ändra på.
Finns det någon som sitter inne med något riktigt gott, enkelt och nyttigt recept? Eller tips på hur jag ska kunna ta tag i det hela? Vad som helst? Vore jättetacksam för hjälp ♥
Frukost/lunch: Banan- och blåbärssmothie med fiberhavregryn och två flatbröd
Middag: Kyckling med grönsakswok och ris
Övrigt: Nötter och några chokladbitar
Inte så bra matdag då jag inte fick i mig en ordentlig lunch, men bara kämpa vidare.
Är så himla stolt över mig själv idag, igår var jag och pojkvännen på Coop för han var sugen på lite gotta men jag höll mig till nötterna! Sen så slank det visserligen ner en å annan chokladbit från hans påse, men ändå... Att gå från att trycka i sig en hel påse med godis till att bara ta några bitar. Himla duktig jag känner mig idag! :) Fast det ska bli ännu bättre, godis är ingenting som man behöver.
Byst 86 cm
Midja 94.5 cm
Lår 61.5 cm
Rumpa 102 cm
Vad 39 cm
Vikt 70.6 kg
Har vägt och mätt mig nu på morgon, utan att ha ätit eller druckigt något. Sen så kommer jag inte att förlita mig på vågen då den inte kan veta hur mycket muskler resp. fett jag har på kroppen. Och sen så får den mig att må psykiskt dåligt, så kommer väga mig 1-2 gånger/månaden, max! Måttband är det som gäller :)
