Min relation till socker

Kategori: Allmänt träning

Det var under 2011 som allting spårade ur. Jag och min pojkvän hittade tillbaka till varandra i januari efter en mycket tung vinter 2010. Och vi hade båda rasat i vikt under de månaderna som vi var ifrån varandra. Men då var jag så himla nöjd med min kropp, jag vägde runt 56-58 kilo. Min "drömvikt". Jag tränade gym, promenerade och sprang dagligen. Det var väl mest ett sätt att hålla tankarna och känslan av hur dåligt jag mådde, borta. Men i alla fall, vi hittade ju tillbaka som sagt och jag vet inte riktigt vad de berodde på att vi började frossa i allt som var sött. Upp i vikt gick vi båda två. Men vi var ju äntligen lyckliga igen, inte brydda vi oss om hur mycket vi åt, eller vad vi åt. Vi var ju tillsammans igen.

Jag märkte inte mycket av att kilon började läggas på min kropp förens på hösten. Vågen visade 64 kg. Tungt såklart. Men ingenting som jag egentigen la mycket energi på. Det var i oktober som jag ställde mig på vågen igen och denna gång visade den 70 kg!!! Gissa om jag blev chockad. Började gråta. Hur hade jag inte kunnat märka något? Men tecken hade väl funnits där. Kläder som vart för små, jeans som inte gick att stänga eller som satt tightare än förut. En mage som vart allt svårare att dölja. Kan inte minnas senast jag hade en tight tröja, linne eller klänning på mig. Förutom här hemma då. Men jag längtar så himla mycket tills den dag då jag kan ha på mig jeans utan att några "kärlekshandtag" hänger utanför. Och att kunna ha en tight, snygg tröja som framhäver mina former, och inte min putade mage. Sen måste jag säga att jag själv tycker att jag klätt mig rätt bra för att dölja fettet. Höga midjor på byxor/shorts, leggings och slappa tishor är min bästa vän just nu. En annan "dröm" är att jag ska kunna ha ett par jeans. Ett par vanliga jeans med låg midja och som inte klämmer eller trycker åt någonstans.

Jag vet att ingen annan bär ansvaret än jag själv till att jag hamnat här, men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här träsket. Varför ska det vara så himla svårt, tungt, påfrestande och ångestframkallande att ändra sin livsstil? Vissa dagar är jag så himla säker, vet precis vad jag vill och vad jag vill uppnå med träningen. Andra dagar skiter jag i allt. Det var någon gång i januari som jag bestämde mig för det här, att jag ville gå ner i vikt för att börja må bra och vara nöjd med min kropp. Men här står jag nu, inte ett kilo lättare och inte en centimeter mindre någonstans. Jag har absolut noll självdisciplin. Och det gör mig så ledsen.

Det är kosten som är svårast att förändra. Under hela min uppväxt hemma hos mamma och pappa har jag levt med pasta i alla de slag, ris, potatis och vitt bröd. Men nu så ska man undvika det till varje pris om man vill minska i vikt. För mig så är det en jobbig omställning eftersom jag älskar just pasta och ris. Istället ska man byta ut det mot sallad. Sallad?! Aa, så är det tydligen. Och jag har märkt att allt fler vänner har slutat äta pasta/eller tar mycket lite. Visst är det också påfrestande när man själv vill frossa i den underbara vita, pastan. Men sen jag flyttade hemifrån har jag börjat äta fullkorn istället. Men det är ingen större skillnad, för de är fortfarande fulla med kolhydrater.

Men det som är allra, allra svårast för mig är kvällarna. Då kommer sötsuget krypandes och jag faller för det varje gång. "En sista gång" säger vi när vi står i kön på ica med en godispåse. Och det har säkert hänt för många gånger. Sen känner jag mig alltid så skyldig när vi ska betala, eftersom det är ett rätt litet ställe så är det ofta samma kassörska. Hon måste ju tro att vi bara äter godis. Vill inte tänka på hur många kilo godis som jag fått i mig det senaste året. Nej usch, jag vill inte ha det såhär längre!

Jag tycker ju om nyttig mat också, jag älskar lax och kyckling. Men när det kommer till matlagningar har jag grymt dålig fantasi så det har alltid varit enklast att laga något "snabbt". Det här vill jag såklart ändra på.

Finns det någon som sitter inne med något riktigt gott, enkelt och nyttigt recept? Eller tips på hur jag ska kunna ta tag i det hela? Vad som helst? Vore jättetacksam för hjälp ♥

Kommentarer

  • Marre säger:

    Herregud så jag känner igen mig! Förstår absolut hur du känner. Jag har också varit uppväxt med massor av pasta osv. Jag har absolut inte lagt det helt åt sidan då jag vet att det inte skulle funka i längden för mig. Jag äter fullkornspasta men i mindre mängder. Försöker hålla mig till sötsaker en gång i veckan. Äta regelbundet så att jag aldrig är vrålhungrig när jag väl ska äta. Äter nästan aldrig "vanligt" mjukt bröd utan håller mig till nyttiga knäckisar osv. Finns många små tips men jag håller med dig - det är svårt. Och man blir inte mer peppad av att se att vågen inte rört sig för fem öre hur mycket man än kämpar. Men det kommer, det tar tid! OCH muskler väger mer än fett!

    2012-04-20 | 14:22:39
    Bloggadress: http://maaarree.blogg.se/
  • helene - passion for heels säger:

    Räknar du kalorier? Tyvärr idag när man hör ordet kalori så kopplar man det genast till ätstörningar men för att gå ner i vikt så måste man ju göra sig av med mer energi än man stoppar in sig. Kolla upp hur mycket kalorier du behöver äta varje dag för att gå ner si och så mycket i vikt du vill varje vecka. Shape up är en sjukt bra app för viktnedgång. Låt oss säga att du vill gå ner 0,5 kg i veckan och att du då måste äta 1600 kalorier per dag (tar ett exempel ur det blå) och att du då börjar kolla hur mycket kalorier en chokladkaka är. En marabou 100g innehåller lite mer än 500 kalorier, när man VET hur mycket kalorier det är och hur lite mat du får äta om du stoppar i dig den chokladen så börjar man tänka i andra banor. När sötsuget sätter in så är det ofta för att du ätit för lite, äter du regelbundet så hålls blodsockret på en jämn nivå och du kommer inte ner i dessa gropar som gör att kroppen skriker efter socker. Ta dessutom en dag i taget och beröm dig för varje dag du klarar dig utan att äta godis, men glöm inte att unna dig för vi behöver det, men unna dig i små mängder. Det går om du ger dig FAN på att lyckas, jag lovar!

    2012-05-05 | 00:06:55
    Bloggadress: http://hellenius.blogg.se/

Kommentera inlägget här: